Two Lines Journal
Share
| All Journal Posts >

from Stillness

Stillhetens sträckta halsar
by Mats Söderlund
Translated from Swedish by
Olivia Olsen

en varm ånga som ligger i trädgården

omfamnar våra bärbuskar

våra snart mogna svarta vinbär

och våra nedgrävda sorger

och förkunnelser

 

och vår längtan, hand i hand

med saknaden i alla dessa miljoner droppar

dessa miljoner små nervtrådar som glimmar

i mörkret, skelettrester, självlysande

små maskar, synapser

 

byrålådor halvöppna

röda

gapande

med svarta tandrader

vi kommer inte undan, det vet du

 

hur byggnader sväljer oss

luften fylls av deras vågor

vibrerande, samtal övertäckta

överlappande tillstånd

nedlagda varningstexter och

 

förordningar i flera språk

jag ser och jag tänker och genom allt detta stiger du

som är en röst

borttappad och återfunnen längst där ute mellan stigar

som kommer och går mellan bodar och ingenting

 

ditt hår, din röst, din stad

byggnader med armeringsjärn, stammar,

ledningssystem och skrivbord i rum efter rum och i vart

och ett av dom ligger du och i det skumma ljuset som

silas in genom persiennerna och de döda

 

och halvöppna byrålådor som står och gapar,

hårt knutna små händer, varma små rädda händer

under täcken i rum efter rum och anhöriga sedan

redo med röda yllefiltar

men vi har rösterna redan inom oss

 

och vi har de dödas sneglande blickar i dörrposterna

och om du har kommit så här långt kan du inte längre

säga emot mig, du är en av oss,

och vi är dom och alla dessa visioner

växer mellan stigar och platser

 

där klanger där honungsblomman vippar när rådjuret

passerar och står sedan, stilla i gläntan

den gamla kvarnbron gisten i gräset,

den gamla stensättningen

bäckfåran som sluter sig bakom mörka portar

 

steg och bruset av steg som vilar i murkna brobrädor

i grusmarker i vitmossan på hällarna

alla dessa röster som ser på oss när vi passerar

och vi kan inte undvika att höra

vi kan inte låta bli att vara de som sätter spår

 

och språk i rörelse genom platser och tider för i oss

växer det som visar sig och det vill ha ord

det vill ha oss i sin famn, för det är vi som är dess

andedräkt och de tusen och åter miljoner små dropparna som

gungar i morgonkylan vissa

 

oktoberdagar till frost och kluvna världar

med rep gungande, vaggande till skogs

en sömn av vall och svarta gummistövlar

en sömn av breda hattar av släggor som dunkar ner

järnrör och låter dess klang ljuda över myren

a warm vapor in the garden

embracing our bushes

our ripening blackcurrants

and our buried sorrows

and confessions

 

and our longing, hand in hand

with loss in these millions of droplets

these millions of nerves that glimmer

in the dark, bones, luminous

little worms, synapses

 

drawers half open

red

gaping

with rows of black teeth

we won’t escape, you know that

 

how buildings swallow us

their waves fill the air

vibrating, conversations covered

overlapping conditions

discontinued safety labels and

 

regulations in several languages

I see and I think and through all this you rise

a voice

lost and found again out there among the paths

that come and go among cabins and nothing

 

your hair, your voice, your city

buildings with rebars, stems,

electric grids and desks in room upon room and in each

one you lie and in the dim light that

filters through the blinds and the dead

 

and half-open drawers that gape,

small hands tightly clenched, small warm frightened hands,

under the covers in room after room and relatives

ready with red wool blankets

but we have the voices already inside us

 

and we have the dead’s furtive glances at the doors

and if you’ve come this far you can no longer

deny me, you are one of us,

and we are they and all these visions

grow among paths and places

 

where the chime where the musk orchid teeters as the deer

passes and then stands, still in the clearing

the old mill bridge lies cracked in the grass,

the old stone wall

the riverbed that closes behind dark doors

 

steps and the rush of steps that rests in moldering planks

in gravel in white moss on the stones

all these voices that watch as we pass

and we can’t stop ourselves from hearing

we can’t stop ourselves from being the ones who set traces

 

and tongues in motion through places and times because in us

grows what is revealed and it wants words

it wants to embrace us, because we are its

breath and the thousands and millions of droplets that

sway in the morning cold some

 

october days to frost and split worlds

with ropes swaying, rocking into the forest

a sleep of pasture and rainboots

a sleep of wide-brimmed hats of hammers that strike down

iron pipes and let their chime sound over the marsh

 

 

 

 


Stanzas 92-103 from Stillhetens sträckta halsar. Stockholm: Albert Bonniers Förlag, 2002.

Image by Antonio Carrau.

Mats Söderlund debuted in 1992 and has since released seven collections of poetry. He is regarded as an innovative nature poet, with roots in Nordic folklore. He has also published Göra Kärlek (2012) an essay on masculinity and gender equality, and several novels. (Photo credit: Caroline Andersson)
Translator
Olivia Olsen is a writer, translator, and teacher based in Stockholm, Sweden. She holds a BA in literary translation and an MFA in literary arts from Brown University, where she taught fiction to undergraduates. Her translation from the Swedish of poetry collection Homullus Absconditus by Magnus William-Olsson was published by O’Clock Press in 2015, and her latest writing can be found in Black Warrior Review.