from Stillness
these millions of nerves that glimmer / in the dark, bones, luminous / little worms, synapses
en varm ånga som ligger i trädgården
omfamnar våra bärbuskar
våra snart mogna svarta vinbär
en varm ånga som ligger i trädgården
omfamnar våra bärbuskar
våra snart mogna svarta vinbär
och våra nedgrävda sorger
och förkunnelser
och vår längtan, hand i hand
med saknaden i alla dessa miljoner droppar
dessa miljoner små nervtrådar som glimmar
i mörkret, skelettrester, självlysande
små maskar, synapser
byrålådor halvöppna
röda
gapande
med svarta tandrader
vi kommer inte undan, det vet du
hur byggnader sväljer oss
luften fylls av deras vågor
vibrerande, samtal övertäckta
överlappande tillstånd
nedlagda varningstexter och
förordningar i flera språk
jag ser och jag tänker och genom allt detta stiger du
som är en röst
borttappad och återfunnen längst där ute mellan stigar
som kommer och går mellan bodar och ingenting
ditt hår, din röst, din stad
byggnader med armeringsjärn, stammar,
ledningssystem och skrivbord i rum efter rum och i vart
och ett av dom ligger du och i det skumma ljuset som
silas in genom persiennerna och de döda
och halvöppna byrålådor som står och gapar,
hårt knutna små händer, varma små rädda händer
under täcken i rum efter rum och anhöriga sedan
redo med röda yllefiltar
men vi har rösterna redan inom oss
och vi har de dödas sneglande blickar i dörrposterna
och om du har kommit så här långt kan du inte längre
säga emot mig, du är en av oss,
och vi är dom och alla dessa visioner
växer mellan stigar och platser
där klanger där honungsblomman vippar när rådjuret
passerar och står sedan, stilla i gläntan
den gamla kvarnbron gisten i gräset,
den gamla stensättningen
bäckfåran som sluter sig bakom mörka portar
steg och bruset av steg som vilar i murkna brobrädor
i grusmarker i vitmossan på hällarna
alla dessa röster som ser på oss när vi passerar
och vi kan inte undvika att höra
vi kan inte låta bli att vara de som sätter spår
och språk i rörelse genom platser och tider för i oss
växer det som visar sig och det vill ha ord
det vill ha oss i sin famn, för det är vi som är dess
andedräkt och de tusen och åter miljoner små dropparna som
gungar i morgonkylan vissa
oktoberdagar till frost och kluvna världar
med rep gungande, vaggande till skogs
en sömn av vall och svarta gummistövlar
en sömn av breda hattar av släggor som dunkar ner
järnrör och låter dess klang ljuda över myren
a warm vapor in the garden
embracing our bushes
our ripening blackcurrants
and our buried sorrows
and confessions
and our longing, hand in hand
with loss in these millions of droplets
these millions of nerves that glimmer
in the dark, bones, luminous
little worms, synapses
drawers half open
red
gaping
with rows of black teeth
we won’t escape, you know that
how buildings swallow us
their waves fill the air
vibrating, conversations covered
overlapping conditions
discontinued safety labels and
regulations in several languages
I see and I think and through all this you rise
a voice
lost and found again out there among the paths
that come and go among cabins and nothing
your hair, your voice, your city
buildings with rebars, stems,
electric grids and desks in room upon room and in each
one you lie and in the dim light that
filters through the blinds and the dead
and half-open drawers that gape,
small hands tightly clenched, small warm frightened hands,
under the covers in room after room and relatives
ready with red wool blankets
but we have the voices already inside us
and we have the dead’s furtive glances at the doors
and if you’ve come this far you can no longer
deny me, you are one of us,
and we are they and all these visions
grow among paths and places
where the chime where the musk orchid teeters as the deer
passes and then stands, still in the clearing
the old mill bridge lies cracked in the grass,
the old stone wall
the riverbed that closes behind dark doors
steps and the rush of steps that rests in moldering planks
in gravel in white moss on the stones
all these voices that watch as we pass
and we can’t stop ourselves from hearing
we can’t stop ourselves from being the ones who set traces
and tongues in motion through places and times because in us
grows what is revealed and it wants words
it wants to embrace us, because we are its
breath and the thousands and millions of droplets that
sway in the morning cold some
october days to frost and split worlds
with ropes swaying, rocking into the forest
a sleep of pasture and rainboots
a sleep of wide-brimmed hats of hammers that strike down
iron pipes and let their chime sound over the marsh
Stanzas 92-103 from Stillhetens sträckta halsar. Stockholm: Albert Bonniers Förlag, 2002.
Image by Antonio Carrau.
Mats Söderlund debuted in 1992 and has since released seven collections of poetry. He is regarded as an innovative nature poet, with roots in Nordic folklore. He has also published Göra Kärlek (2012) an essay on masculinity and gender equality, and several novels. (Photo credit: Caroline Andersson)
Olivia Olsen is a writer, translator, and teacher based in Stockholm, Sweden. She holds a BA in literary translation and an MFA in literary arts from Brown University, where she taught fiction to undergraduates. Her translation from the Swedish of poetry collection Homullus Absconditus by Magnus William-Olsson was published by O’Clock Press in 2015, and her latest writing can be found in Black Warrior Review.